Vurm för pianot

Årets sommarfilm har inget med vackert väder att göra, som t ex "Schakalen" eller "Fönstret mot gården". Den är dessutom helt på franska.
"Mitt hjärtas förlorade slag" var ingen film som glamouriserade sociopater (vilket jag först befarade). Tvärtom. Den var raka motsatsen. Ingen torde bli kriminell av att ha sett filmen, snarare väldigt förtjust i klassisk musik. Visserligen är huvudpersonen Tom, spelad av Roman Duris, invecklad i skumraskaffärer i fastighetsbranschen, delvis som son till en ruffel-och-bågare i kamelhårsulster, men under filmens gång tar passionen för pianot över, delvis på grund av att han även är son till en avliden kvinnlig konsertpianist. Och råkar träffa sin mors gamle impressario. Som kamelhårsulstern avfärdar som "bögen".
Själv har Tom visat talang för klassiskt pianospel innan han började med fastighetsaffärer, men det var för tio år sen. Nu är han stel i fingrarna och börjar (efter tips) ta lektioner hemma hos en kinesisk pianissa som inte kan ett ord franska, och knappt någon engelska (varför Tom i frustration kan ryta "din lilla besserwisser" åt henne). Mellan dessa lektioner rullar det turbulenta livet i fastighetsbranschen på som vanligt; en kärleksaffär inleds med en kompanjons bedragna vackra hustru, en rysk maffiasnubbe misshandlar kamelshårsulsterpappan, sonen uppsöker denne, hotar via mobil (ryssen kan inte heller ett ord franska), så hämnden inskränks till att han förför ryssens flickvän. I all hast. I båset på en damtoalett. Tom är nämligen inte den som ger sig. Han klättrar över båset och ramlar ner, vilket tydligen flickvännen till ryssen finner komiskt. Man hör ett skratt, och sen tack och lov får man inte se en enda kyss eller omfamning utan fade-out, nästa miljö. Ja, "Mitt hjärtas förlorade slag" har inte en enda sexscen. Vilket är toppen. Är så trött på alla simulerade sexscener i alla filmer nuförtiden!
Så pallrar er nu väg till er lokala dvd-langare och hyr!