Chokladkex

Igår kväll på väg till jobbet ca 17.30 hämtade jag hemma hos min dotter, hennes man och mina barnbarn "Ture Sventon" på vhs för att återlämna till biblan.

Amelia, som fyller två den 9 november, kom springande från köket med ett sånt där litet rutigt chokladkex och gav det till mig. Jag åt det förstås.

Sen kebab i centrum.

Körde till Götgatan med "E.T", men ena skivan i fodralet saknades. Och den var redan försenad.
Nå, i morgon då.

Dagbok från söndagen och måndagen

André kom på förmiddagen och vi såg på E.T. tillsammans.

Sen åkte vi iväg till stan för att gå på bio. På vägen dit styrde jag in på McDrive och tankade lite bukfyllnad i form av en QP åt mig, en ostburgare och en milk shake åt André.

Vi hann precis lagom till bion. Parkerade i garaget under Medborgarplatsen, gick upp för trapporna, kom ut på själva platsen och gick ner på andra sidan till SF. Vi köpte biljetter till "På andra sidan häcken", som var en sån där modern dataanimerad historia. Mer visuellt imponerande än med en stark berättelse.

Efter bion åkte vi hem till mig. Mormor var hemma, vi hoppade åter in i bilen, André och jag, denna gång i sällskap av Tyra och Ture. Nu styrde vi färden till slutet av Strandallén, parkerade och gick förbi ett gäng lyxkåkar, en med egen båthamn.

Till höger om oss mellan träden Erstaviken och på andra sidan Saltsjöbaden med sitt Observatorium, som numera upphört med sin astronomiska verksamhet.

Vi gick över ett fält och in bland en massa ekar.
Eftermiddagssolen sken och vi såg ett halvt dussin hjortar tillhörande godset Erstavik på ett annat fält.

Jag plockade vildnypon och sa att de innehöll klipulver. Testade på varandra och sen även på mormor när vi kom hem.

Jag tog en trea Talisker och ett glas vin och sen åt vi middag. Ungsstekt falukorv med ostskivor emellan samt potatismos.

Som efterrätt åt jag två risifrutti light till kaffet, André åt tre (men stod över kaffet).

Efter desserten tog vi hundarna på en kvällspromenad på villagatorna. André hade med sig sitt maskingevär, som jag köpt åt honom och som jag inte kan promenera omkring med eftersom det skulle skrämma slag på folk.

Därefter bad med bubblet på och en massa leksaker i själva vattnet.

När vi badat såg vi "Mäklarna" med Kjell Bergkvist och sen, när mormor och André gått och lagt sig, såg jag "Sopranos". Efter det bloggade jag till sena natten.

Gick upp sju för att se till att André fick i sig frukost och på sig kläder, och sen vi tittat på Disney-dvd om matematik, Pytagoras och Det gyllene snittet, så for vi till skolan i min bil.

André visade mig sitt och sina kompisars "läger" intill några små träd vid väggen på skolbyggnaden.

På eftermiddagen hämtade jag honom igen. Såg honom på fotbollsplanen med en annan kille, fast de lekte inte. André hade ett pappersrör med en pinne i som han slog mot staketet på planens ena sida.

Jag gömde mig bakom ett litet förrådshus och ropade "E.T.". André vände på huvudet och ropade "morfar" och kom springande. Jag frågade om pappersröret och pinnen och André förklarade att han använde det mot tjejer som ville pussa honom!

Vi gick över skolgården till bilen och for till centrum med hundarna baktill, instängda bakom gallret mellan baksätet och bagageutrymmet. (Jag hade släppt dem lösa borta i kohagarna innan jag hämtade André, så att de fått kissa och bajsa av sig.) I centrum träffade vi Monika, min ena styvsons fru och deras barn Viktor, (som bott hos oss i nästan en månad på grund av badrumsrenovering), och efter hej och hallå gick vi till Biblan och hyrde Ture Sventon-video. Med Helge Skogh och Lena Nyman.

Jag hyrde en fransk film och Steven Spielbergs underbara "Solens rike", som jag såg klart till tre i natt.

Efter biblioteket handlade vi diverse förnödenheter på ICA.

Innan i kväll tog vi hundarna på en promenad igen bort till Andrés fritis och då kom pappa Christer cyklande. André och pappa Christer kramades och Christer sa att han älskade André.

Hemkomna såg vi vidare på Ture Sventon upp i sovrummet och sen kom mormor upp och vi fimpade videon och jag gick ned och tittade på "Bullshit" på TV6 och inspirerades till en bloggpostningen om programmet.

Sen såg jag som sagt på dvd.

Nyss sett om "Vuxna människor" med Felix Herngren, Mikael (Michael?) Persbrandt och Fredrik Lindström. En av mina absoluta favoritfilmer.
Känna-igen-sig-faktorn.
Annan favorit är "Arsenik och gamla spetsar" av Frank Capra med Cary Grant från. . . 1941?
"Fyra bröllop och en begravning" ytterligare en. Och "Mikey Blue Eyes" och "Analyze this".
I bakgrunden just nu U2 "The Joshua Tree". En av mina första cd. 1987. Den och "Tunnel of love" med Springsteen.
Älskar deckare. Men läser inte så många. Gammal favorit är förstås "Svart sabbat" av John Dickson Carr. Så perfekt. Vårdag 1929 i Pennsylvania och huvudpersonen tar
pendeltåget till hemmet utanför Philadelphia. Hans växande misstro mot hustrun. Tabu att tala om, men har vi inte alla känt ett avstånd till vår make eller maka? I alla fall om vi levt i ett längre förhållande? Dock har de flesta av oss inte varit gifta med en gendöd giftmörderska.
Nu läser jag en av min mors gamla deckare. Hon talade ofta lyriskt om att bo på S:t Thomas i Västindien. Det är där "Döden på S:t Thomas" utspelar sig. Boken skriven av ett okänt namn. Richard Ellington. Googlar och finner att boken ingick i en serie om fem böcker om den hårdkokte privatdetektiven Steven Drake. Bokens vokabulär rörande den färgade befolkningen på den västindiska ön är tämligen politiskt inkorrekt med dagens mått mätt. Utan att bli föraktfull. Skulle antagligen inte kunna ges ut i översättningen som jag läser, som är från tidigt 50-tal. (Med tanke på rådande lagstiftning törs jag inte citera ;-))
Å andra sidan har även Graham Greenes böcker drabbats av en politiskt korrekt redigering. Då har det gällt vad som påståtts vara judisk stereotypering. Tror det var
i "Hemlig agent". Läst den i medvetenhet om det, i en gammal häftad 50-talsupplaga, men förstod aldrig vad kritiken gick ut på.
Även Narnia-böckerna har väl hotats av sådan redigering? Kan inte folk lära sig se texter i ett historiskt perspektiv? Lära sig en viktig läxa på kuppen, nämligen hur relativa våra uppfattningar om rätt och fel är?
En av mina favoritsajter är Tradera.com. Full av nostalgi.

Fredagen den 25/8-06

Steg upp halvtio. Nej, halvelva. Kaffe och en macka framför datorn. Sen åter återvinningscentralen före 12.00. A. ledig för att delta i ordningsställandet av vårt hus och den tillhörande tomten inför visningen på söndag eftermiddag.
Hundpromenad (med Tyra och Ture) under hotfulla moln. Åska på avstånd. Sen snabbt uppklarnande. Över 20 celsius. Rensade ogräs mellan stenarna i stenläggningen mellan carport och grovkökets förstubro.
Även mellan stenläggningarna längs staketen vid den asfalterade uppfarten. Hade de trådlösa hörlurarna till cd-växlaren på och lyssnade på Elton John-cd:n "Madman across the water". Hade den som LP i Bryssel 1972 el. -73.
Efter slitet med ogräset, sa jag till min fru, när jag gick upp för trapporna till övervåningen, att jag skulle "dippa". Antar att hon förstod att jag menade dvala. Dippa medvetandet i det undermedvetna, så att säga. Gjorde så på dubbelsängen i gästrummet.
A. berättade att Crille sagt till Amelia att hon skulle vara tyst och att Amelia (1 och snart 10 månader - om två veckor) sprang iväg till mamma Lisa och sa att "pappa säger att jag skall vara tyst".
André ringde och ville sova över i dag i stället för i morgon. Fick A:s godkännande. Jag jobbar i natt.
Jag spelade samlings-cd med David Bowie. Var ett tag sen sist. Låtarna skulle passa i tv-serien "Blackpool". T ex "Golden Years", "Rebel, Rebel", "Absolute Beginners".
Rördes som vanligt av texten till "Heroes".
Igår spelade jag en gammal cover-favorit-cd med John Lennon, "Rock 'n' Roll", som jag lyssnade på i Malmö 1975 först. Hade ett eget ex. (som LP), men minns inte om det var då i Malmö el. i Sthlm -76.
Ser på "Deadwood". Calamity Jane är tillbaka i staden.

Dagbok

Körde en vända med Matrixen fullproppad invändigt och i bagageluckan till återvinningscentralen tidigare idag. For förbi Christer och Lisa och lämnade Andrés cykelhjälm och lyfte upp Amelia som kramades, och medan jag pratade med min dotter, så började Amelia (1 år och 9 månader) sätta på sig sina sandaler, i tro att hon skulle få följa med mig.

Sa att jag planerade börja besöka dem när André är på fritis, så att han inte skulle bli svartsjuk. Han har varit sotis på Amelia ett långt tag. Nu var han inte hemma utan hos William.

Ja, ja, vet att Nannyjouren skulle protestera mot mitt sätt att inte göra André sotis.

På återvinningscentralen träffade jag Anders L., som hjälpte Jonas H. att flytta.
Innan dess en långis med Tyra (min hund) i Strålsjöreservatet och Erstavik och Kolarängen.

Efteråt lämnade jag Tyra hemma och for till Farsta för att kolla skor, och jeans. Köpte inget.

Hemkommen ca 16.30 tog jag en 2:a Laphroaig Quarter Cask innan middagen och läste DN:s valbilaga ute vid det runda glasbordet vid häcken intill liljorna, som inte doftade något, vilket de gjorde förra veckan. Sen ett par små glas chilenskt rödvin på grund av lång väntan innan A kom med maten. Köpt på pizzerian: en Pasta Carbonara till henne och en Ciabatta Prosciutto till mig. Efteråt drack jag starkt kaffe och åt två risifrutti lätt.

Ingen frukt hemma, så jag kopplade Tyra mitt under utfrågningen av Göran Hägglund och gick till Vivo i shorts, t-shirt och munkjacka (och gympadojor) och handlade 3, 4 äpplen och tre bananer.

Mumsat i mig med det mesta under kvällen. Plus ytterligare en risifrutti lätt och ett litet glas rosévin och ett par hårda ostmackor. Hm. Jag har verkligen god aptit!

Såg nyss Dave Letterman. Alltid lika bra. Whoopi Goldberg gäst. Hon har ett radioprogram. Eftersom hon inte får några filmroller. Fat Boy Slim var med (utan Christopher Walken).

Innan dess dokumentär om den engels-norske sagoboksförfattaren Roald Dahl. Intressant. Tyckte synd om dottern Tessa.
http://www.roalddahl.com/

Trailer om att en ny omgång "Sopranos" börjar visas nu på söndag kl. 21.15. Världshistoriens bästa tv-serie - näst "Brideshead revisited". Andra juveler är
Simpsons, Family Guy.

Har börjat följa reprisen av tv-serien "Blackpool" - mest för musiken: Elvis Costello, The Smiths, Jimmy Cliff, Slade, m fl. Väldigt brittiskt.

Innan dess Aktuellt och Ylva Johansson som försvarade regeringens åldringspolitik. En äldre dam hade på grund av nekat serviceboende dränkt sig i en sjö. Lagt vigselringar och glasögon på stranden och sen dränkt sig.

Nu skall jag välja ut någon nattläsning före insomnandet. Måste alltid läsa en sida eller två innan jag släcker.

"Vi hade i alla fall tur med vädret" . Klassisk svensk filmtitel, p g a vad den står för: bristen på fint väder på sommaren i Sverige. Fast nu klagar jag inte. Ovanligt fint väder, påminnande om -94 och -99. Sentida klassiker.
Just nu - i skrivande stund - "St. Dominic's Preview" på cd-växlaren, min första Van Morrison-LP i Danmark sommaren 1974. Innan dess "Flowers" med Rolling Stones, en av deras första samlings-skivor, från ca 1967. Avlyssnad i hörlurar i trädgården medan jag läst en biografi över bandet ("Enligt Rolling Stones"). Och avsmuttade en 4:a maltwhisky och ett glas Rioja.
Plus rökte en cigg, i vita halvlånga shorts och en knallröd, v-ringad kortärmad tröja. Rock 'n' roll!
Solen stod relativt högt på himmelen (trots att klockan var runt 18.00) bakom kullen, och när jag via mina solglasögon och den öppna entrédörren samt hallen tittade in i huset, såg jag en spegelbild av himmel och trädgård i fönstren i vardagsrummet, och fick lust att leta fram digitalkameran och plåta. Tyra, boxern, satte sig nedanför glasbordet intill mitt högra ben, tryckte sig mot det och njöt av att jag kliade henne.
Just nu äter jag middag framför datorn och får lust att skriva den självklara insikten att jag känner mig så välsignad. Avståndet mellan hur jag (en snart 57-årig man) har det och hur människor har det utanför Europa. . . ja, vad skall man skriva?
Läste recension i DN Kultur om Ulf Lundell, att han i mellansnacket sade: "Man måste sluta läsa tidningarna och sluta titta på nyheterna, annars blir man livstrött eller extremist."
Van The Man-fansida

Vurm för pianot

Årets sommarfilm har inget med vackert väder att göra, som t ex "Schakalen" eller "Fönstret mot gården". Den är dessutom helt på franska.
"Mitt hjärtas förlorade slag" var ingen film som glamouriserade sociopater (vilket jag först befarade). Tvärtom. Den var raka motsatsen. Ingen torde bli kriminell av att ha sett filmen, snarare väldigt förtjust i klassisk musik. Visserligen är huvudpersonen Tom, spelad av Roman Duris, invecklad i skumraskaffärer i fastighetsbranschen, delvis som son till en ruffel-och-bågare i kamelhårsulster, men under filmens gång tar passionen för pianot över, delvis på grund av att han även är son till en avliden kvinnlig konsertpianist. Och råkar träffa sin mors gamle impressario. Som kamelhårsulstern avfärdar som "bögen".
Själv har Tom visat talang för klassiskt pianospel innan han började med fastighetsaffärer, men det var för tio år sen. Nu är han stel i fingrarna och börjar (efter tips) ta lektioner hemma hos en kinesisk pianissa som inte kan ett ord franska, och knappt någon engelska (varför Tom i frustration kan ryta "din lilla besserwisser" åt henne). Mellan dessa lektioner rullar det turbulenta livet i fastighetsbranschen på som vanligt; en kärleksaffär inleds med en kompanjons bedragna vackra hustru, en rysk maffiasnubbe misshandlar kamelshårsulsterpappan, sonen uppsöker denne, hotar via mobil (ryssen kan inte heller ett ord franska), så hämnden inskränks till att han förför ryssens flickvän. I all hast. I båset på en damtoalett. Tom är nämligen inte den som ger sig. Han klättrar över båset och ramlar ner, vilket tydligen flickvännen till ryssen finner komiskt. Man hör ett skratt, och sen tack och lov får man inte se en enda kyss eller omfamning utan fade-out, nästa miljö. Ja, "Mitt hjärtas förlorade slag" har inte en enda sexscen. Vilket är toppen. Är så trött på alla simulerade sexscener i alla filmer nuförtiden!
Så pallrar er nu väg till er lokala dvd-langare och hyr!

Bitter, moi?

För att fortsätta i gammal kåsörstil: "hustrun" väckte "husfadern" vid pass 07.30. Bad denne lämna nattlägret i gästrummet och förena sig med det ännu sovande barnbarnet, som slutit sina små änglaögon strax 23.00.
Barnbarnet vaknade strax och frågade om mormors vistelseort. Jag sade att hon skulle åka och jobba. Varpå barnbarnet genast begav sig till nedervåningen för att ta ett ömt farväl. Jag lät meddela att jag ämnade återinta sängläge i gästrummet, enär jag sovit ca 4 timmar. Strax hördes en åskknall och sedan ett regnfall. Det senare avlyssnades och fördrev min politiska upprördhet (feminismen och situationen i Sudan), och strax var jag borta från denna värld till 10.30.
Vakande, tittade ut på världen genom persiennspringor à la Martin Sheen på Saigon i "Apocalypse Now" (ni vet, "Shit, still in Saigon"), och konstaterade att det inte såg lika somrigt ut längre.
Som om jag hade en liten radio inne i huvudet (eller en inopererad i-pod) så hörde jag fragment av Simon & Garfunkels "April come she will": "August, die she must", och raden innan: "June she'll change the tune, July she will fly. . . " Precis, tiden flyger!

***
Är jag så bitter egentligen? Ja, men jag har anledning. Många anledningar. Jag är en känslig och normal människa som reagerar som en sådan på allt hemskt man läser om och ser i verkligheten, saker som i sig inte är lätta att ta ställning till. För så fort man börjar faktainsamlingen för att förstå bättre, uppstår lätt kinkiga valsituationer. Vilket alternativ är bäst? A eller B eller kanske rentav C?
Kan inte släppa artikeln av Nat Hentoff i Jewish World Review. Om arabmilisens folkmord på de kristna och anemistiska afrikanerna. Uppgifterna som lät som skrönor. Våldtäkten av en småbarnsmamma, dekapiteringen av hennes barn och att tvinga henne bära huvudet under en lång marsch. Snacka om rasism! Eller om andra barnamord av arabmilisen i Sudan: korsfästandet av ett eller flera barn på träd.
Är detta verkligen sant? Men vem bryr sig? Världens muslimer? Nej, de tycks mer upprörda över Muhammed-teckningarna och över en rad inbillade oförrätter. Precis som feministerna i Sverige som bryr sig om Lindex-rumpor, snarare än barnmisshandel.
Intressant eller hur?
Eller USA:s största feministorganisation, NOW, som menar att fembarnsmamman Andrea Yates som dränkte sina telningarna efter en vild jakt i huset, också var ett offer och därför samlar in pengar till hennes försvar samt 2002 utnämnde hennes till årets mamma! Men det är klart, försvarar man partiell födelseabort och sena aborter, så är väl inte det så underligt.
Det som kännetecknar svensk och övrig västerländsk debatt är navelskåderiet, ytligheten, och bristen på empati. Men det här är inget nytt, Sudan, Andrea Yates, utan bara små isolerade händelser i en oändlig rad lika upprörande saker. Och vem blir glad inför utsikten att havsnivån skall höjas?

Jewish World Review

Fortune City

***

Kan man vara emot flyktinginvandring mot bakgrund av Sudan? Ja, därför att problemet måste åtgärdas på plats. Det kan låta som rasism av värsta märke, men ärligt, realistiskt sett, skulle några hundratusen eller någon miljon kristna eller anemistiska sudaneser, boende i byar på landsbygden, rimligen analfabeter och med noll erfarenhet av moderna samhällen, och kanske dessutom praktiserande kvinnlig könsstympning och hederskultur, kunna integreras i Europa?
Självklart inte. Så problemet är snudd på olösligt. Men kan inte EU och FN upprätta flyktingläger i Afrika och sätta press på mördarregimerna?

Carpe diem

All livsvisdom vi behöver finns samlat i två latinska sentenser: carpe diem (fånga dagen) och memento mori (kom ihåg att du är dödlig).
Sentenserna kom till mig när jag under förmiddagssolen
i bar överkropp och badshorts skurade övre altanen. I hörlurarna Beethovens violinkonsert, som jag lyssnade på för första gången i sin helhet. Lade märke till en återkommande spanskklingande melodi. Vet inte om någon annan hört den. Kanske jag är obildad och därför misstar mig? Nej någon expert på klassisk musik är jag inte.

Hur som helst, det var så skönt och det lät som den bästa musik jag någonsin hört. Och jag njöt så av den smekande brisen mot kroppen i kombination med den varma luften, och solen, att jag spontant blev medveten om att jag levde. Om hur fantastiskt det var och hur väsentligt just nuet var. "Det är en rasande tur
att du lever min vän, och kanska dansa omkring uti Havanna", som Taube så klokt fick till det. Varför oroa sig för morgondagen, som Jesus sa. Var dag har nog av sina bekymmer. Se på fåglarna, de göre sig inga bekymmer, etc.

Livet är till föra att njutas. För vi har bara ett. Såvitt vi vet. En dag är du borta, så pass på att ta för dig. Umgås med de dina, gör det som du vill. Varför samla i ladorna?

Så jag umgicks med de mina. Jag gick en långpromenad i solen med hundarna. När jag lämnade tillbaka Ture, kom yngsta barnbarnet Amelia, 1,7 år, rultande och skulle ge mig ett par solglasögon, men hon tappade byxorna och satte sig på stjärten, som skyddades av en blöja.

Jag åt en ciabatta med prosciutto och skölde ned tuggorna med ett glas rödvin vid ett bord på bakre gräsmattan. (Hade bara ätit en grov macka med 17-procentig ost till morgonkaffet - utan margarin för jag orkade inte kladda med dylikt.)

Och när vi (André och jag)
såg på Saltkråkan i kanal 1, så inleddes den med att farbror Melker, som jag identifierar mig med, satt och upprepade vid frukostbordet utomhus en solig dag:
"Denna dag, ett liv." Han förklarade det för barnen på just det sätt som avses med den latinska sentensen "carpe diem". Lustigt sammanträffande, eller hur?

Jag hade faktiskt mycket roligt åt Saltkråkan. Likheten mellan mig och Melker bara växte, ju fler av hans goda föresatser och projekt som blev till intet. Det var nästan pinsamt. När han till och med misslyckades med tillredningen av aborrarna, så insåg mitt barnbarn att det påminde om den gång när jag gjorde en äcklig fisksoppa.
Och sen när barnbarnet åt pepparkakor som efterrätt, så drog han sig även till minnes vårt misslyckade pepparkaksbak, som fyllde hela huset med en tjock rök, som var svår att vädra ut.

Ack, ja. Nå, barnbarnet somnade efter att vi sett större delen av Toy Story 2 på dvd i sovrummet, och jag måste erkänna den är fantastiskt bra gjord. Påminde om min barndom på 50-talet, speciellt slutet då jag var inne i en svår cowboy-period.

23.30 började tredje delen av bra norsk polisserie som jag följt. Sen gick jag och satte mig vid datorn. Skulle jag läsa de nya kommentarerna på min senaste politiska artikel? Nej, vågade inte, av rädsla för att inte kunna sova. I morgon skall jag gå motionspromenad med min dotter (Andrés mamma). Hundarna får inte följa med, för de skall bara stanna och lukta och kissa och bajsa. Nej, här skall brännas fett.

Lovat André att åka och bada om vädret är likadant som idag. Oklar om väderutsikterna.

I förrgår blev jag kallad "bitter medelålders man" för att jag kritiserade feminismen. Det var min frus ena svärdotter som levererade den domen. Jag hade visserligen sagt att man borde tappa kopplingen om man såg Gudrun Schyman gå över gatan, men tja. . .

Feminismen är en integrerad del av svensk kultur numera. Folk (min ena styvson t ex) tror den är liktydig med lika lön för lika arbete. Och alla var eniga om att kvinnors lönediskriminerades. Trots mina sakliga protester.

Å, herregud alltså! Sådan förstockelse! Vad skall man göra? Man får lust att bara ge upp och ägna resten av livet åt att "fånga dagen". Jo, och så jag också förstås att det enda som var bra med det framtida Kalifatet Skandinavien och sharia, var att det inte skulle finnas någon feminism kvar. Tja, någon diplomat är jag knappast.

Söndag natt

André grät när jag skulle åka iväg med möbler till Mats och Jonas farfar (gamla trädgårdsmöbler som ursprungligen var mina och min frus). Undrar varför? Oroade mig lite.

Han är stressad av all uppmärksamhet som lillasyster får, men å andra sidan får han lika mycket - ja, egentligen mycket mer av mormor och mig.

Han hade förresten varit ute med sin farmor och hennes sambo och åkt båt idag.

I övrigt tillbringade jag kvällen med Mats och Anna. Frugan hade gjort lasagne och pannacotta ur Sopranos kokbok. Vi satte ute i värmen och helt plötsligt öste regnet ned en kort stund. Sen varmt igen.

Såg om halva "Schakalen" med Edward Fox. Ser resten i morgon. Perfekt sommarfilm.

Var inne i stan och hyrde. Hyrde även västern med William Holden och en ny fransk film.

Franska filmer brukar vara bra, precis som danska filmer.

Ni måste se "Mörker", på tal om dansk film! Finns att hyra på dvd.

Rötmånadslördag

Måste väl vara rötmånad nu i juli? I dag semesterlördag. Oduschad och orakad och i de beiga shorts jag sov i, sitter jag nu framför datorn och lyssnar på "Sommar" i P1. Programmet jag aldrig kommer att bli värd för. Fast jag förr ofta fantiserade om det.

Tryckande värme, men jag trivs. Det mulnar på. Kombinationen väcker minnen av ungdomens likartade sommardagar nere på
Bjärehalvön i Skåne. Och av husbilsresan dit sommaren 1999.
Fast det var aldrig mulet under den resan, men det är väl radioprogrammet som får mig att associera.

http://images.google.se/images?q=bj%C3%A4rehalv%C3%B6n&hl=sv&btnG=S%C3%B6k+bilder

Bl a till vårdcentralen i Laholm där min gravida dotter var inne för koll av nåt, medan jag satt kvar på det klibbiga framsätet i bilen och tittade på en järnvägsövergång i den dallrande hettan och lyssnade på Mia-Pia Boethius, som bl a lirade ett gammalt spår från sin gamle pojkvän Ulf Lundells andra LP, "Törst".

http://www.alltomuffe.nu/cd/org/torst.asp

Semester

Väcktes av hustrun på begäran klockan 09.00. Frukost. En ostmacka (mörkt bröd, 17-procentig ost), två stora tekoppar starkt kaffe med minimjölk utan socker. Dusch. Rakning. Mousse i håret. Apelsinfärgade badbyxor. Ljusbrun t-shirt, barfota i ljusbruna läderflipflops. Biltur till ängarna med jycken. Hon under elstängesel, jag över "stätta" (trappa över gärdsgård), hon bajsade. På tillbakavägen (P-g-vägen) ringer svärson på mobilen. Han är ute och går med bägge barnen, men André (den äldste) orkar
inte fortsätta på sin sparkcykel, så jag styr ner mot havet.

Hustrun åker till jobbet på semestern. Hon är regionschef i internationell koncern.

Jag och André åker till en badplats med familjeprägel. André och jag badar, äter bullar vi köpt på Vivo, dricker Loka (jag) och sockerfri Sprite (han). André byter bullar med liten kille med asiatiskt utseende.

Vid tre, halvfyra åker vi hem och jag kollar modellen på skrivaren (Canon i 965), för att kunna köpa ny toner i Sickla, samt byter till vadlånga beiga shorts med många fickor. André väntar i bilen i carporten medan bilstereon spelar soundtracket till "Jackie Brown".

På vägen till Sickla via Älta spelar jag Santanas "Abraxas". Funkar extremt bra i den tropiska hettan. 30 grader plus. Sen Stephen Stills "Manassas" från 1972.

Köper toner, André spelar dataspel i affären, "Spindelmannen", som han får att kicka ner ett dussin bovar på stadens gator. (Han har ett Spidermanspel till sin x-box hemma. Han är 6 år.)

In på ICA för att handla glass. Köper även en rea-dvd åt André, som han vill ha.

Hem till André ca 100 meter härifrån. Lånar "Full metal jacket" av svärson. Handlar i Vivo.
Sensuell sambastämning tack vare alla nakna kvinnoben och skuldror.

Nu måste jag städa innan hustrun kommer.